Som vi har kämpat! Men nu sitter den där! Japp, nappen mitt i munnen på Lill-Fisen minsann!
Vet inte om vi har gjort rätt eller fel.
Men det är fruktansvärt skönt att inte behöva "amma" med en och en halv timmes mellanrum.
Med "amma" menar jag snutta.
Ammar, dvs äter, gör han var tredje, var fjärde timma.
Visst, det är mysigt på alla sätt och vis att ha honom liggandes tätt nära och bara mysa.
Men det kan vi faktiskt göra utan att man behöver slänga fram brösten. 

Natten till idag var nästan helt smärtfri. Sötröven vaknade en gång vid 3, käkade, rapade och somnade om. Vaknade vid 6. Käkade, rapade, gnällde lite då han glömt av hur man höll kvar nappen i munnen. Somnade. Vaknade vid tio nästa gång, fick frukost och sen var det ju faktiskt morgon. (Sen är det ju klart att jag vaknade några gånger däremellan för att kolla så att han verkligen andades. Men det var ju inte hans fel.)