Alltså. En kväll sätter man sej vid datorn. Som vilken vanlig kväll som helst. Man säger Hej till några på msn. Man kollar runt på lite olika bloggar. Spanar in hemnet, familjeliv, kanske läser gt.
Sen frågar någon dej på msn, en lite märklig fråga. Och man förstår genast vart personen ifråga vill komma. Men man snirklar ändå runt frågan. Frågan som man så länge vetat svaret på, men som man nog egentligen aldrig velat veta. Den här någon är en person som står dej väldigt, väldigt nära. Tusen bitar faller på plats. Man blir livrädd. Man blir lättad. Man vet inte om man ska skratta eller gråta. Tillslut gråter man. Så in i helvete.
 
Men man är ändå så himla, himla glad. För personen i frågans skull.

Och livet förändras en aning.