Underbara natt!
Det här kommer ni aldrig att orka läsa!
Som sagt, så har ju jag rätt mycket grejer för mej på nätterna nuförtiden. Inatt var en händelserik natt.
Anders var hemma vid 23. Då sov jag. Klockan 00 vaknar jag med ett ryck och undrar var 17 Anders är. Till saken hör att vi har extra mycket grejer i sängen. Massa kuddar som är bra att ha till min halsbränna, och en extra kudde jag kan ha mellan knäna när jag känner för det.
Sen har vi ett extra täcke också. Eftersom Anders de sista nätterna har tagit hela dubbeltäcket för sej själv. Plus att jag alltid är så varm nuförtiden och inte behöver ett vinterdundubbeltäcke.
Så när jag vaknade där vid tolvsnåret, så såg jag inte Anders. Grävde runt bland täckerna, och jodå, där låg han.
Vänder mej o somnar om. Vaknar vid ett. (Fattar inte hur det kommer sej att jag nästan alltid vaknar vid jämna klockslag, men det är sant.) Reser mej för att gå på toa. Kommer ut i hallen och blir skräckslagen!
Får för mej att Anders skinnställ som hänger på en garderobsdörr i hallen är en inbrottstjuv, (och då kan jag lova att han kommer väldigt mycket i onödan, för här finns minsann inte mycket att sno. Det skulle vara Lill-Fisen då, men h*n ligger ju i mycket tryggt förvar. Eller just skinnstället då, det är nog det dyraste vi har för tillfället).
Återhämtar mej och får kissat. Kryper ner i sängen igen. Vaknar av kramp i högra vaden.
Varför? Varför får man kramp i vaderna bara för att man är på tjocken?! Känner paniken, då man vet att det bara kommer att göra ondare och ondare. Reser mej ur sängen och märker att vips, så försvinner krampen. Hm.
Somnar gott om efter min nya upptäckt. Sover en stund till.
Vaknar av att vänstra vaden krampar! Har aldrig hänt innan. Men! jag ställer mej upp, och vips så försvinner krampen. Detta måste jag ju självklart berätta för Anders. Puttar lite på honom, men han var inte ett dugg intreserad.
Sista gången jag var uppe och kissade var vid halv fem. Tänker att nu ska stackars Anders snart upp. Sen somnar jag snabbt om.
Vaknar tio över sju.
- Anders, klockan är tio över sju.
- Va? Tio i eller tio över?
- Spelar det någon roll? Du börjar sju.
- Jävlar ja.
Sen försvann han. Och jag som legat halva natten och väntat på att hans klocka ska ringa så jag kunde fått berättat om min natt. Men nu fick ni den äran istället :) Och nu ska jag minsann gå och hänga in Anders skinnställ i garderoben!
Som sagt, så har ju jag rätt mycket grejer för mej på nätterna nuförtiden. Inatt var en händelserik natt.
Anders var hemma vid 23. Då sov jag. Klockan 00 vaknar jag med ett ryck och undrar var 17 Anders är. Till saken hör att vi har extra mycket grejer i sängen. Massa kuddar som är bra att ha till min halsbränna, och en extra kudde jag kan ha mellan knäna när jag känner för det.
Sen har vi ett extra täcke också. Eftersom Anders de sista nätterna har tagit hela dubbeltäcket för sej själv. Plus att jag alltid är så varm nuförtiden och inte behöver ett vinterdundubbeltäcke.
Så när jag vaknade där vid tolvsnåret, så såg jag inte Anders. Grävde runt bland täckerna, och jodå, där låg han.
Vänder mej o somnar om. Vaknar vid ett. (Fattar inte hur det kommer sej att jag nästan alltid vaknar vid jämna klockslag, men det är sant.) Reser mej för att gå på toa. Kommer ut i hallen och blir skräckslagen!
Får för mej att Anders skinnställ som hänger på en garderobsdörr i hallen är en inbrottstjuv, (och då kan jag lova att han kommer väldigt mycket i onödan, för här finns minsann inte mycket att sno. Det skulle vara Lill-Fisen då, men h*n ligger ju i mycket tryggt förvar. Eller just skinnstället då, det är nog det dyraste vi har för tillfället).
Återhämtar mej och får kissat. Kryper ner i sängen igen. Vaknar av kramp i högra vaden.
Varför? Varför får man kramp i vaderna bara för att man är på tjocken?! Känner paniken, då man vet att det bara kommer att göra ondare och ondare. Reser mej ur sängen och märker att vips, så försvinner krampen. Hm.
Somnar gott om efter min nya upptäckt. Sover en stund till.
Vaknar av att vänstra vaden krampar! Har aldrig hänt innan. Men! jag ställer mej upp, och vips så försvinner krampen. Detta måste jag ju självklart berätta för Anders. Puttar lite på honom, men han var inte ett dugg intreserad.
Sista gången jag var uppe och kissade var vid halv fem. Tänker att nu ska stackars Anders snart upp. Sen somnar jag snabbt om.
Vaknar tio över sju.
- Anders, klockan är tio över sju.
- Va? Tio i eller tio över?
- Spelar det någon roll? Du börjar sju.
- Jävlar ja.
Sen försvann han. Och jag som legat halva natten och väntat på att hans klocka ska ringa så jag kunde fått berättat om min natt. Men nu fick ni den äran istället :) Och nu ska jag minsann gå och hänga in Anders skinnställ i garderoben!
Kommentarer
Trackback