Grannjävelns tik, Diana, löper. Grannjävelns hanhund, Rocky, är så olycklig så att han gråter. Han sitter vid grinden och ylar mot hundgården där Diana olyckligt sitter inlåst. Det skär i mitt hjärta. För att inte tala om Rockys hjärta.
Diana fick sova i min säng inatt. För att Rocky överhuvudtaget skulle överleva. För att han skulle få i sej en bit mat och slumra till en stund.

Diana tvärdäckade på mattan framför datorn strax innan tio. Hon snarkade högt och ljudligt och jag kunde inte låta bli att fnittra i min ensamhet. Alla skulle haft en Diana.  

Vid halv ett var A hemma och vi fick skaka liv i Diana. Vi kröp upp i sängen och snarkade oss igenom hela natten. Vet inte hur många gånger jag vaknade, men mys var det. Vid halv sju var det slutsnarkat och Diana tyckte det var morgon. Inte fullt lika mycket mys. 

Diana är en mycket fin dam. Hon tvättar sej noggrant varje dag, äter mycket fint och försiktigt, trippar när hon går och viftar sådär lite försiktigt på svansen. Därför är det mycket roligt när hon toksnarkar såfort hon somnat. Kvinnlig som få, söta Diana.