- 7 hekto. Jag ställde mej på vågen flera gånger, gick tillochmed och kissade emellan. Men nej. - o,7 kilo blev det.
Får väl vara hyffsat nöjd. Eller jo, jag är nöjd! Hur stora uppofringar har jag egentligen gjort liksom? Men visst trodde jag att våran 2-timmarspromenad igår skulle visa lite mer resultat.
 
En annan sak med det här! Som sagt, det är inget socker som gäller! Och jag märker sån jädra skillnad på mej själv överhuvudtaget!

Jag är inte alls lika orolig längre. Jag somnar mycket, mycket lättare och goare på kvällarna. Jag oroar mej knappt överhuvudtaget inte över att vi har en obetald räkning på tjugofemtusen. Hade det vart förr så hade jag tänkt på den hela jädra tiden. (Fast vid det här laget hade jag redan tvingat Anders att betala den, trots att sista dagen är sjätte maj.)

Jag är inte alls lika lättirriterad! Jag har knappt kallat Anders för idiot en enda gång denna veckan! :) Det är mycket, mycket bättre mellan oss än vad det har vart på länge. Det är oerhört skönt, för det är nästa det viktigate. Eller det är det viktigaste.

Så summan av kardemumman (jag vet, man får inte säga så!) är att även om jag inte går ner så jättemycket i vikt, så mår jag mycket mycket mycket bättre!